Bokrecension - En gentleman i Moskva

Jag har läst En gentleman i Moskva av Amor Towles.

Baksidetexten lyder så här:

I juni 1922 eskorteras greve Alexander Rostov från en rättegångssal i Moskva till det fashionabla Hotell Metropol - beläget mittemot Kreml - där han under flera år bott i en lyxsvit. Han har stått åtalad för en dikt han skrivit och med nöd och näppe undgått dödsstraff; istället döms han till husarrest på obestämd tid och tvingas flytta till ett litet vindsrum på hotellet. Medan Sovjetunionen genomgår decennier av våldsamma omvälvningar försöker Rostov skapa en ny mening och ett annat slags rikedom i sitt liv.

Amor Towles förenar den sovjetiska historiens allvar med stor berättarglädje och livsbejakande humor.

Delvis påminner bokens huvudkaraktär, greve Rostov, lite om butlern Stevens i Kazuo Ishiguros bok The Remains of the Day. Båda är gentlemän till det yttersta; men medan Stevens dygd är uppförande och dignitet, är greven mer av en livsnjutare som lägger en oerhörd vikt vid detaljer. Som vilket vin som passar till den lettiska grytan en ung man just beställt in till sig och sin flickvän i detta stycke:

“Och vill ni ha lite vin till grytan?” frågade Löparen.

Den unge mannen tvekade och plockade upp vinlistan med osäkra händer. Det kan mycket väl ha varit första gången i sitt liv som han beställde en flaska vin. Det spelade ingen roll att han inte förstod skillnaderna mellan årgång 1900 och 1901; han kunde inte skilja en bourgogne från en bordeaux. Löparen gav inte den unge mannen mer än en minut att överväga valmöjligheterna innan han lutade sig fram och pekade på vinlistan med ett överlägset leende.

“Rioja, kanske.”

Rioja? Ja, där har vi ett vin som skulle drabba samman med grytan på samma sätt som Akilles drabbade samman med Hektor. Det skulle slå ihjäl maträtten med ett slag mot huvudet och släpa det bakom sin stridsvagn tills det prövade modet hos varenda man i Troja. Dessutom kostade det helt tydligt tre gånger mer än vad den unge mannen hade råd med.

Med en huvudskakning tänkte greven att det helt enkelt inte fanns något som gick upp mot erfarenhet. Här hade det funnits en idealisk möjlighet för en kypare att göra sitt jobb. Genom att rekommendera ett passande vin kunde han ha fått den unge mannen att slappna av, gjort en måltid perfekt och främjat en romans - allt i ett slag. Men oavsett om det berodde på brist på raffinemang eller brist på förnuft hade Löparen inte bara misslyckats med sitt jobb, han hade dessutom målat in sin gäst i ett hörn. Och den unge mannen, som uppenbarligen var osäker på vad han skulle göra och började känna det som om hela restaurangen såg på, var på vippen att gå med på Löparens förslag.

“Tillåt mig”, sköt greven in. “Till en lettisk gryta finns inget bättre val än en flaska Mukuzani.”

Greven lutade sig mot bordet, härmade Andrejs perfekt särade fingrar och gjorde en åtbörd mot listan. Att detta vin kostade en bråkdel av en rioja behöde inte diskuteras gentlemän emellan. Istället noterade greven helt enkelt: “Georgierna odlar i praktiken sina druvor med förhoppningen om att de en dag ska få åtfölja en sådan gryta.”

Eller när greven får reda på att hotellet han bor på har, som en följd av den nyligen initierade ryska revolutionen, tagit bort etiketterna på samtliga flaskor i vinkällaren:

Han tog upp en på måfå, reflekterade över hur perfekt glasets böjning passade i handflatan, hur perfekt dess volym vägde i handen. Men inuti? Vad exakt fanns inuti detta mörkt gröna glas? En chardonnay som kunde ackompanjera en camembert? En sauvignon blanc som passade en chèvre?

Oavsett vilket vin som fanns i flaskan var det definitivt inte identiskt med grannen. Tvärtom var innehållet i flaskan i hans hand en produkt av en historia lika unik och komplex som en nations eller en människas. Med sin färg, arom och smak skulle det säkert uttrycka sitt hemlands särskilda geologi och det förhärskande klimatet. Men dessutom skulle det uttrycka sin årgångs alla naturliga fenomen. I en munfull skulle det framkalla tidpunkten för den vinterns tö, omfattningen av den sommaren regn, de rådande vindarna och molnens frekvens.

Ja, en flaska vin var det ultimata destillatet av tid och plats; ett poetiskt uttryck för själva individualiteten. Och så var det här nu - tillbakaslängt i anonymitetens hav, i det genomsnittligas och okändas domän.

Boken är full av dessa beskrivningar och analyser, precis som den är full av utsvävningar och berättelser - såväl berättelser som för huvudhandlingen framåt som små ljuva stickspår vars enda funktion tycks vara att få läsaren att stanna upp i tiden och låta påverkas av en känsla av vardagsglädje. Som när det mitt i natten kom in några gäss i hotellet som ställde till ett kaos bland gästerna; det hela blev nästan till en Monty Python-sketch. Eller när greven och ett gäng vänner går ihop och i smyg samlar ingredienser för att laga till en Bouillabaisse, något som tydligen var extremt skändligt i de tider som rådde.

Amor Towles är bevisligen en oerhört begåvad storyteller och han har lyckats få ihop en historia som liksom växer fram dynamiskt utifrån en växelverkan av små till synes irrelevanta händelser. Det är omöjligt när man läser att i förtid föreställa sig vad som härnäst kommer att ske, men ändå bibehålls hela tiden en röd tråd och en konsistens hos karaktärerna.

Förutom historierna och detaljrikedomen är de mellanmänskliga relationerna det som lyfter boken ytterligare en nivå. Man får följa greven och ett litet underbarn ända tills denne blir vuxen och ger sig ut i världen i revolutionens namn - och då istället överlämnar sitt barn till greven vilket får historien att gå igen.

Allt som allt var En gentleman i Moskva en trevlig läsupplevelse och jag kan bara rekommendera boken.