2022-11-06
För lite drygt ett år sedan fick jag ett hembryggningskit från Det lilla köksbryggeriet av min sambo. Det var lite som att ge en daggdroppe till en beduin som just sprungit Nilen runt och bara förtärt bretzlar. Med andra ord: jag ville ha M E R!
Och mer blev det. En fyralitersdamejeanne blev två stycken plus en 15-literskastrull från IKEA. Detta växte jag snabbt ur till förmån för två 30-litershinkar och en 36-literskastrull. Jag lät tillverka en kylspiral av kopparrör, köpte en portabel induktionshäll, snöade in på organisk kemi och det ena med det andra.
Men det är inte det jag ska skriva om nu. Utan den här artikeln ska handla om min fermenteringskammare Refaat.
Något som jag fick lära mig under de fyra första bryggningarna var att det är oerhört viktigt att man håller en jämn temperatur under jäsning. Då jäsning är en exoterm process frigörs värmeenergi under jäsningens gång. Det spelar alltså föga roll om du ställer din jäshink i ett rum som håller exakt den temperatur du önskar: gör du inget aktivt så kommer vörten bli varmare när jäsningen sparkat igång. Och vad spelar det för roll då? Jo, högre temperaturer ger mer felsmaker, helt enkelt. (Sen finns det andra risker förknippade med temperaturvariationer, men det är utanför scope).
Därav behovet av en fermenteringskammare. Men hur kommer man dit?
Man börjar så, att man tager, om man så hafva kan, en isolerad behållare tillräckligt stor för att rymma ett jäskärl (i mitt fall en 30-litershink) och som är förberedd för att kunna kyla. Ett kylskåp, lämpligtvis! (Jag hittade ett på Blocket).
Man tar sedan dän befintlig termostat och byter ut mot en ny!
Det finns färdiga termostater att köpa, men jag valde istället att bygga en baserad på en ESP32-mikrokontroller och den öppna mjukvaran BrewPiLess som bland annat innefattar en PID-regulator. Tillsammans med några billiga komponenter runt omkring ger detta mig ett antal fördelar:
Temperaturen mäts direkt i vörten genom att en temperaturgivare placeras mitt i smeten: givaren ligger i ett rostfritt dykrör rätt ned i den blivande rusdrycken.
Temperaturen mäts även i kylskåpet utanför jäshinken.
Jag kan ställa ett fast temperaturbörvärde som upprättshålls inom en halv grads när.
Jag kan ställa en temperaturkurva som ska åtföljas enligt ett tidsinställt schema, t ex: håll 18 grader i fem dagar, sänk sedan 2 grader per dag tills vätskan är 7 grader.
All data loggas i min centrala influx-databas (data skickas via MQTT till en broker, som Home Assistant läser av och skriver till databasen).
Vätskan kan dessutom värmas, genom att styra en värmekabel som jag lindar ett varv runt hinken.
Med andra ord består min Refaat av ett isolerat skåp, en kompressor för att minska temperaturen, en värmekabel för att öka temperaturen, en styrenhet och två temperaturgivare (modell DS18B20).
Styrenheten består av en ESP32, två 24V-relän för kompressor respektive värmekabel och lite kretsar för att kunna styra reläna med 3,3V som ESP:n ger. (Den viktigaste komponenten är en N-channel MOSFET, IRL3705N, som klarar att driva så pass hög spänning som 24V med så pass låg spänning som 3,3V).
(Tryck på bilden för att se hela ritningen.)
Än har jag bara hunnit köra en batch med Refaat och rent temperaturstyrmässigt blev det mycket lyckat. (Därmed blev inte ölen jättegod - god, men inte finöl-god).
